Kallamigbob

va sorgligt det känns nu. hade min sista jobbdag idag, igår va det avskedsmiddag med kalle, elin o ramne, i torsdags drog jocke alldeles för långt bort. det har gått så jävla fort den här sommaren. jaha, nurråå?



det är det här som är det dumma med att byta adress 2-3 ggr per år, ma´n får ju sina vänner utspridda över hela europa. näe, över hela världen, för jocke är i usa (jag vill hälsa på! jag SKA.)
meenmeen, man får ju ha tur att dom är så fina allesammans, jag kunde ju hängt med en påse nötter, hur kul hade det varit då?? extra glad är jag för att kalle har kommit in i våra liv igen, nu ska han banne mig hållas kvar, med näbbar o klor.
och beviset på att eric lever va också fint =) och att dagligen se mina apples of my eye hör ju inte till vanligheterna resten av året. ja jag pratar då om elin och ramne =) om madde hade bosatt sig i min ena ficka vore det top notch.

nu-sömn, hämta sandra vid tolv i morn i götet o sen blir det oslo till bullis, yeeey! goder natt