positivitetens ledstjärna på hemmabesök

ja, man överlevde hemesan i alla fall trots extrem platsbrist i bilen och 10 timmars hårdrock...
blandade känslor att va hemma. naturligtvis blir jag ju rastlös efter 2 h hemma o vill iväg nån annanstans men kul o träffa familjen och johan och rickard så klart.

johan introducerade mig för guitar hero i går och jag måste säga att jag är helt fast. det gick ju världssämst i början men efter ett tag vann jag tom över johan en gång! sen att jag spelade på easy och han på hard räknas inte. han har ju haft det där spelet sen oktober... såg även den kanske sämsta filmen som någonsin gjorts, men det är ju lite typiskt oss. charmed eller va den nu hette, se den INTE.
och så fick jag träffa min reidar i dag =) och äta på skafferiet = jättebäst.

tack för roliga småsyskon. har inte skrattat så mycket på länge (förutom när jag o madde hade potatismoskrig i köket i söndags...) som i dag när min 8 åriga lillasyster håller en teaterföreställning för mig o pappsen om A-ekonomi och årets bokföring. lillgammal? =)

och i morn drar jag o saabi ut på vägarna tillsammans igen med destinationen Malmö, fan va gutt det ska bli!! saknar sofia jossan o elin (även om hon va i hemse för inte så länge sen=) ) hur mycket som helst! och joppa bratten o johan kommer ju åxå ner, lyckan är stor i mitt frusna hjärta!
egentligen skulle jag ju tydligen varit där redan idag för sofia har ju redan gjort sig besväret o lagt fram ett täcke. det här med att lyssna på sina vänner är överskattat, man kan ju gå på toa eller fastna med kjolen i en dörr istället tex. Nu ska sommaren planeras, helt utan förväntningar den här gången. det här ska bli den värsta sommaren någonsin. ingen kommer ha haft så tråkigt sen sommarn 93.

nu ska jag i alla fall bli världens mest postitiva människa, har ju haft lite klabb med det där ungefär hela livet. men nu ni. livet är jättebäst. nästan i alla fall... puss o god natt

image253

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0