att sätta kaffet i vrångstrupen

för att citera en kär gammal vän.

här sitter jag i godan ro vid köksbordet och frullar när dörren plötsligt öppnas och in kliver två snickare. dom är här för att bygga om lite i föräldrarnas sovrum. nu är det så här att jag råkar veta vilka dom här snickarna är eftersom dom är i min ålder. jag känner dom inte tillräckligt väl för att kunna starta någon form av konversation, men tillräckligt väl för att det ska kännas en aning pinsamt att sitta där i mintgrön morgonrock, rödrandiga pyamasbyxor och håret i sumotofs som en blandning av ett förvuxet dagisbarn och nån slags julgransprydnad från 80-talet.
god morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0